Tomhet

Detta året har börjat väldigt tungt för mig. Både min mormor och min farfar gick bort med tio dagars mellanrum.

Jag var med mormor när hon tog sitt sista andetag. Känns väldigt svårt, overkligt och skrämmande. Hur kan man andas ena sekunden och inte andas andra sekunden?

Jag träffade min farfar ungefär en vecka innan han somnade in. Han blev så glad för att jag kom, fast han var dålig redan då. Fast han hade jättesvårt att tala så när han väl försökte, så skojade han med oss. Kommer aldrig att glömma när han tog min hand, drog den till sig och kramade den.

Vila i frid, båda två.

Jag ger mig fasen på att mormor är en liten ängel, som sitter på ett moln och vill hjälpa alla andra på det molnet.
Lika säker som jag är på att farfar, går omkring på samma moln och skojar med alla, på en skånska, som mest liknar danska...

Tomhet säger jag bara.

Äntligen!

...som Gert säger. Har jag ett liv igen. Egen lya och en internetuppkoppling som man kan lita på. Så nu lovar jag att jag ska börja blogga igen.

Mycket har hänt sen sist, jag har fått ett jobb och inte vilket jobb som helst utan i princip mitt drömjobb. So that´s cool! Har även flyttat till Huvudstaden.
Ska bli spännande och se vad den har att bjuda på...

Men en sak har inte förändrats...Jag är fortfarande ensam, stark..och patetisk...